Eftersom jag just nu sitter och skriver på de sista kapitlen av “Andra säsongen”, bok 2 i serien om InnebandyPiraterna, så kan jag inte låta bli att jämföra spelschemat på turneringarna där med fotbolls-VM 2010 som pågår just nu. Fotbolls-VM är rena semestern i jämförelse.
På FWT är det uppbyggt så att varje turnering har två veckor. Den första består av kval där lokala korplag, ambitiösa lag som vill in och ett antal ganska etablerade lag med internationella stjärnor som är för lågt rankade för att få en direktplats (de 24 högst rankade) eller ett wild card (4 utvalda av arrangören). Där slåss ett par hundra lag om fyra åtråvärda platser.
Den andra veckan är själva turneringen, 32 lag möts i direkutslagning från första omgången med start på måndagen. Och på lördagskvällen spelas finalen. Ett tufft spelschema för de allra bästa lagen såklart.
Högt tempo är det inte direkt på fotbolls-VM (FIFA World Cup 2010) i Sydafrika. Den 11 juni spelades de första gruppspelsmatcherna. Då hade dessutom alla landslag varit lediga och samlade i tre veckor före VM. En hel månad senare, den 11 juli, spelas VM-finalen.
Nu när Sverige inte var med så var vi nog många som tyckte att fotbolls-VM började på allvar först när det blev allvar. Alltså i kvartsfinalerna, eller möjligen åttondelsfinalerna.
”Alla lag är garanterade minst tre matcher”, brukar man locka med i mindre turneringar och framför allt i ungdomsturneringar. Ja, och så fotbolls-VM förstås. Så inte på Floorball World Tour, där är det den brutala verkligheten och vinna- eller-försvinna som gäller – från första matchen.
Dessutom är vuvuzelor bannlysta. Bara en sån sak.